I väntan på
Nu när jag sitter här i väntan på att klockan ska slå 20.00 så jag kan gå ner och kolla på "Så ska det låta" med mor och far. Har en ömmande fot då jag på något konstigt vänster lyckades vricka den ordetnligt imorse när jag skulle låsa källardörren. Det gjorde ooooont vill jag lova! Och ont det har jag nu med men jag överlever väl, får väl knarka lite tabletter bara :P
Ska väl försöka mig på en snabb resumé av Ola-kvällen på wickan.
Förkrök hos Patrik med Tina, Jenny och Blirren. Sedan kom även Cassie på besök. Det spelades Buzz, som för övrigt är mitt favoritspel när det gäller PS. Sedan blev det självklart Sing Star med. När tiden var inne så ringde jag snåljåpen Filip som skjutsade oss till Wickan eftersom det var freezing kallt ute. Väl inne på Wickan var det inte många själar. Men jag var ju där för å se Ola. Sedan äntligen kom han in på scen och gud bevare mig. Så jävla snygg! Trodde jag skulle dö. Ihh! Låter som värsta lilla fjortisen, men när det gäller Ola är jag faktiskt det. Fick först ta i hand under spelningen och det kunde jag gott och väl ha levt på länge. När spelningen sedan var slut fixade Patrik så vi skulle få träffa Ola. Och då var pulsen hög vill jag lova, jesus! Men sedan blev det kram och foto med Ola, se nedan. Efter det så fixade jag en planch med autograf, jippie! Så den kvällen har jag nu levt på mkt länge och kommer nog å göra länge med för den delen.
Så hoppas det finns nöjda och glada själar som äntligen har fått Ola-kvällen resumé.
Ska väl försöka mig på en snabb resumé av Ola-kvällen på wickan.
Förkrök hos Patrik med Tina, Jenny och Blirren. Sedan kom även Cassie på besök. Det spelades Buzz, som för övrigt är mitt favoritspel när det gäller PS. Sedan blev det självklart Sing Star med. När tiden var inne så ringde jag snåljåpen Filip som skjutsade oss till Wickan eftersom det var freezing kallt ute. Väl inne på Wickan var det inte många själar. Men jag var ju där för å se Ola. Sedan äntligen kom han in på scen och gud bevare mig. Så jävla snygg! Trodde jag skulle dö. Ihh! Låter som värsta lilla fjortisen, men när det gäller Ola är jag faktiskt det. Fick först ta i hand under spelningen och det kunde jag gott och väl ha levt på länge. När spelningen sedan var slut fixade Patrik så vi skulle få träffa Ola. Och då var pulsen hög vill jag lova, jesus! Men sedan blev det kram och foto med Ola, se nedan. Efter det så fixade jag en planch med autograf, jippie! Så den kvällen har jag nu levt på mkt länge och kommer nog å göra länge med för den delen.
Så hoppas det finns nöjda och glada själar som äntligen har fått Ola-kvällen resumé.
Kommentarer
Trackback